Tankarnaflyger

Jag ber om ursäkt till alla jag känner som är eller håller på att bli läkare. Jag är övertygad att ni inte är eller kommer bli som de inkompetenta slötänkande individer jag träffat. 

Innan jag fick min diagnos så blev det mycket spring hos olika läkare. Det var endast tack vare att jag fick en hormonsjukdom diagnostiserad och därmed en fast gynekolog som jag fick träffa samma allmänläkare på vårdcentralen. Som tonåring och aktiv så drar man på sig lite skador och olika fysiska problem, men jag hade aldrig förtroende för att läkarna hade tankeverksamheten för att kunna ta sig an mer än ett problem i taget. Och jag hade rätt. Jag hoppades alltid att jag hade fel när jag sa till mamma att jag inte ville ta upp mitt onda knä eller illamåendet förrän läkaren svarat på varför jag hade hjärtklappning, feber och sådan trötthet att det inte var normalt. Två gånger kom jag till olika läkarbesök med snuva och det var det enda min dåvarande läkare kunde se. Jag försöke förklara för henne att det var flera år sedan jag var förkyld, och jag var inte ens riktigt förkyld då bara snorig ingen hög feber.

Jag är glad över att jag äntligen fått läkare som låtsas bryr sig om mig, som säger att det är viktigt att jag mår bra och att de inte ska ge sig förrän jag gör det. Det irriterande är att han inte heller kan koncentrera sig på mer än en sak i taget. Det som gjorde mig riktigt förbannad var när han typ "tog tillbaka" min diagnos! Varför kan inte läkarvärlden arbeta tillsammans för att göra världen bättre? Jag kan förstå konkurensen men det jag inte förstår är att det någon säger i en del av världen inte gills i en annan. Ser inte min kropp likadan ut som en i USA eller Storbritannien? Det jag läst om min sjukdom är främst en bok från USA och när jag kommer med de sakerna till mina läkare så säger de att det inte stämmer, det är inte så vi gör i Sverige. 

Det jag har läst är att ME är en neurologisksjukdom och att den, om den ska jämföras med något, kan jämföras med MS. I Sverige så är de läkare som håller på med ME specialister på fibromyalgi, en tuff sjukdom med vissa likheter med ME. Jag känner verkligen att jag har ME för jag känner hur hjärnan stänger ner när jag blir trött, hur någon springer runt därinne och släcker ned olika delar av min hjärna. Så när min läkare säger till mig att han vill skicka mig till psyket, bland annat, därför att han vill se vad för annat som kan orsaka att jag är så trött. 

Jag är inte så naiv att jag tror att jag är opåverkad av mammas död. Det är klart att en anledning till att jag just nu är supertrött och omotiverad är att min mamma dog för bara 8 månader sedan och att jag tappat fotfästet. Men det ger inte min läkare rätt att ta tillbaka min diagnos eller uttrycka sig på ett sådant sätt att det låter så.

Jag ringde till doktorn för några veckor sedan, fick telefontid 10 dagar efter det att jag ringde - vilket är okej för de ar väldigt mycket att göra. Det som irriterar mig är att när han ringer och jag frågar, eftersom han ska skicka mig till psyk för en utvärdering, om han kan koncentrera sig på mina fysiskaproblem. Det kunde han inte. Han ville att vi skulle vänta till efter att psyk gjort sin utvärdering. 

Visst, mitt magont är antagligen på grund av mitt huvud men är det skäl nog att inte undersöka och hjälpa mig att inte ha ont. Min livskvalité blir ju inte bättre av att jag går och har ont, inte min ork och mitt humör heller för den delen. 

 

De ska ha beröm för att de faktiskt ser hela människan men kan de inte göra det hela tiden? Måste jag springa till doktorn flera gånger för att jag bara kan ta upp en sak i taget? För tar man upp mer än en sak och något oförberett så tar de inte till sig det. 

Jag önskar att min vanliga läkare kunde komma tillbaka. Inte för att den jag har nu är så dålig utan för att hon (annan hon än i början) lyssnar på mig och för en dialog med mig.