Efter regn kommer tydligen sol

Fruktansvärd hemsk vecka! Menar då från onsdag till onsdag, så räknar jag mina veckor - för det är då jag går till arbetsterapeuten och så jag planerar mina veckor.
Förra veckan hos arbetsterapeuten så sa hon att jag måste börja läsa dig att inte göra något. Jag kanske skulle testa att sova i mammas lägenhet och acceptera mina känslor i ensamhet. Jag skulle vara tvungen att lära mig vara själv igen och vara okej med det.
Sagt och gjort i lördags bar jag upp mina kläder i lägenheten, mer än så kan jag inte flytta eftersom den är möblerad. Har sovit där sen dess, med undantaget natten till idag. Jag sover väldigt dåligt för känslorna ligger som ett andra skinn och är alldeles blottade, väldigt jobbigt för en som ägnat hela sitt liv åt att gräva ner dem djupt djupt ner. Jag har dock varit duktig och vilat, tränat på att vara själv med mina tankar, så jag ligger plus minus noll på energikontot.

Så denna vecka blir spännande. Jag känner mig relativt pigg just nu i kväll. Hoppas viljan att göra saker fortsätter efter ikväll bara.
För övrigt så baserar jag mitt energikonto efter vad jag känner för att göra. I dag har jag gjort ganska mycket. Jag har varit hos min arbetsterapeut, efter det tränade jag. För att avsluta dagen med att handla mat och göra lite ärenden. Så i min bok borde jag egentligen ha feber och ligga och frysa under ett täcke iförd full vintermundering. Istället sitter jag upp och har lagat en väska och funderat väldigt mycket på att börja på en ny brodering.
Jag tror jag fick lite uppsving efter att ha hävt ur mig allt för min arbetsterapeut. Jag mår mycket bättre efter att ha pratat igenom allt.

Ain't no sunshine when she's gone

Var ett tag sedan jag skrev här... det finns en anledning till det. Jag har debatterat med mig själv om jag ska skriva något eller inte. Jag är egentligen ingen som vill dela mitt liv med internet. men gör ett undantag med min sjukdom (ME) för den är så ovanlig att folk måste utbildas om den (ME). Jag har i alla fall kommit frram till att denna del av mitt liv nog måste i alla fall kommenteras för det bidrar till hur jag mår. Och eftersom andra redan skrivit om detta känns det inte mer än rätt att jag skrvier om det också, jag är närmast.
 
I somras så hände det som inte får hända, min mamma gick bort. När var hur och varför spelar ingen roll i detta sammanhang... att det blev kaos i mitt liv spelar roll däremot. Jag knde inte sova eller vara ensam eller sysslolös den första veckan, jag kunde inte vara sysslolös eller ensam på hela sommaren. Som tur var så hade jag sommarjobb så jag kastade mig in i jobbet och bara körde på. Jobb på dagarna och fullt upp med saker och vänner på kvällarna. 
Till slut lärde jag mig att vara lite ensam och min läkare var snäll och skrev ut sova-hela-natten-tabletter direkt. Jag har fortfarande svårt för att ta det lugnt och vila.
 
Visst har jag gått vidare med mitt liv och lärt mig leva med dem nya kort jag har fått men det är fortfarande mycket att tänka på att göra. Och det är fortfarande väldigt mycket saknad, magont-saknad som bara helt plötsligt i oanade ögonblick.
En sak jag vet är att jag måste lugna ner mig väldigt mycket. JAg börjar nämligen få symtom som jag känner igen men inte haft på väldigt länge, och då jag hade de gick jag ändå i skolan och spelade fotboll och träffade vänner. Nu det som tar mest energi är alla tankar som snurrar i huvudet och all oro och saknad och att jag sover så dåligt på nätterna. Detta betyder inte att jag sitter i soffan och stirra framför mig ut i luften. Nej nej jag håller igång fysiskt också, jag tränar och städar och släpar - men inte alls på samma sätt som jag gjorde sist jag hade dessa symtom. 
 
Jag jobbar varje dag med orden mamma lämnade efter sig
 
THE SHOW MUST GO ON