Andas fortfarande
Var ett tag sedan jag skrev här. Gör inte så mycket så har inte så mycket att berätta.Har läst Andreas Lundstedts bok "Mitt positiva liv" där han berättar om sitt liv som hiv-positiv. Förutom att det är väldigt spännande berättelse så var det en sak som för mig var roligt att läsa. Han döper sin sjukdom hiv-Stina och avskiljer sig på så sätt från sin sjukdom. Han vägrar först erkänna att sjukdomen är en del av honom.Jag kan identifiera mig med det. Jag separerar mig själv från sjukdomen. Jag har gjort me:n till ett lila monster, för den motarbetar mig hela tiden.Har haft en bra dag idag, eller jag har varit väldigt trött men kört på i alla fall. Det som irriterar mig med hela alltet är att jag kan vara positiv och känna mig glad och så men någon gång under dagen så ändras det. Ju tröttare jag blir desto mer tar det lila monstret över och då är inget kul längre.
Kommentarer
Trackback