Tankarnaflyger

Under många år var Anastasias låt "Sick and Tired" ledord för mig. De passade mig så bra - ibland skrev jag om lite så det blev "Sick of being Tired". För det var verkligen så (innan diagnosen)... jag var så fruktansvärt trött på att vara trött och känna mig sjuk och känna att ingen trodde mig. För trött är det inte bara jag som är.

 

Har ni någonsin funderat över hur svårt det kan vara att förklara saker?

Hur skulle du beskriva färgen röd för en färgblind? Eller hur en gladlampa fungerar för en grottmänniska?

Hur förklarar du olika känslor, hur de känns, för barn? Hur förklarar du din smärta för läkaren, eller känslan av att något är fel?

 

Jag har hållit igång väldigt länge nu så börjar bli väldigt trött (utmattad). Detta har lett till att jag funderat mycket över detta med min trötthet och hur jag ska kunna förklara den för andra som inte är sjuka. Jag tycker nämligen att det är väldigt jobbigt att få höra att alla andra också är trötta. Visst, på ett sätt förstår jag det. Man vill visa att man sympatiserar och förstår vad den andra menar - jag pratar likadant. Men för mig känns det mest som att de förminskar mig och att jag är sjuk. "Jaha du är trött efter att ha jobbat. Vem är inte det?" ... lite du ska inte tro att du är något! <-- detta är alltså så som jag känner det inte vad folk säger till mig. 

För det är på ett sätt rätt. Jag känner mig trött på samma sätt som, men samtidigt inte. Det är här jag börjar filosofera över hur man förklarar saker. Finns det ett annat ord för trött? Utmattning låter så stort, så slutgiltigt. Låter liksom som att jag inte kommer upp ur sängen. Vilket på ett sätt är sant, bara det att jag verkar kunna gå på ren jävlar anama när energin är slut. 

Det finns så mycket som är svårt att förklara. Hur min trötthet känns. Hur det är så att jag kan jobba när jag är så trött att jag lallar runt som en idiot och knappt får upp ögonen. För att kunna göra saker betyder ju att jag inte är så trött och sjuk som jag säger, eller hur?

 

Jag tror att min trötthet är som er. Skillnaden är att den är förlamande och längre. Som min arbetskompis sa: "När jag kommer hem från jobbet så är jag trött efter att ha stått i nio timmar. Men jag kan sätta mig ner i soffan med ett glas vin i en timme och sen vara pigg igen." Eller som naprapaten jag träffat förklarade det: " Tänk dig att din energi är i ett glas. Andra har kanske mer att ta av än vad du har och för dig tar det längre tid innan ditt glas är fullt igen". 

Jag känner mig trött på samma sätt som innan jag blev sjuk. Jag har bara fler tröttheter och de går inte att sova bort. Jag kan inte gå å lägga mig och sova i åtta timmar och sen upp igen och känna mig pigg. Jag behöver sova   kanske en hel dag för att bara känna mig mänsklig. Jag kommer inte ihåg när jag kände mig pigg sist. Det kan ha att göra med att jag går väldigt mycket på ren vilja. 

 

Sen är det nog också som min arbetsterapeut sa. Jag har total kontroll över min kropp. Detta gör att den inte kan krascha utan min tillåtelse och jag kan inte krascha så länge jag ska göra något.